Runråd 109. Magnus Källström: Nya rön från Gotlands runfront

Tid: 2021-11-25, 16:15–18:00

Runrådet äger rum i Stora seminarierummet 16-2041 på Institutionen för nordiska språk. Det är möjligt att ansluta på Zoom som passiv åhörare: https://uu-se.zoom.us/j/68439733499

Nya rön från Gotlands runfront

Några bidrag till tolkningen av G 64, G 315, G 316 och G 235

Gotland är Sveriges näst runrikaste landskap. De två tryckta banden och de preliminära artiklarna till Gotlands runinskrifter omfattar 395 numrerade inskrifter, men genom att putsinskrifterna som finns i nästan varje Gotlandskyrka vanligtvis har samlats under ett enda nummer per kyrka är det verkliga antalet betydligt större. Därtill kommer ett inte föraktligt antal nyfynd under det senaste decenniet. Den verkliga siffran är därför snarast omkring 550 och ökar för vart år som går.

Elias Wessén, som 1962 under stor tidspress gav ut det första bandet av Gotlands runinskrifter, karaktäriserar denna korpus i ett brev till riksantikvarien Sigurd Curman som »[e]tt mycket besvärligt och splittrat och illa medfaret material». Merparten av runinskrifterna på Gotland är medeltida och för det mesta knutna till kyrkobyggnaden, vilket säkert är ett skäl till att de har bevarats i så stor utsträckning. Samtidigt har inskrifterna i denna miljö genom århundradena också varit utsatta för en stor förstörelse. Runristningar på kyrkväggar har putsats över, gravhällar har försvunnit, slagits sönder eller utsatts för långvarig nötning. Den äldre antikvariska dokumentationen är därför att stort värde för läsningen och tolkningen av dessa inskrifter.

Jag tänkte på mitt runråd ventilera några tankar kring läsningen och tolkningen av ett antal gotländska runinskrifter som har kommit i min väg. Dessa är hämtade från Silte, Halls och Vallstena kyrkor.

Lämna en kommentar