Några nyligen uppdagade gotländska runinskrifter

Den nyfunna runbrakteaten från Trollhättan - ett tolkningsförslag

Kortkvistrunorna på Gotland - en delrapport från projektet Runsvenska skrifttraditioner.

Tema: Sigtuna med omnejd.
Läs mer

Merovingian Period Runes along the Channel coasts of France and England
Runinskrifter från 500-700 från Frankrike är inte vardagsmat, men på sistone har ett antal oväntade fynd gjorts. Ett arkeologiskt perspektiv är nödvändigt för att belysa de radikala implikationer dessa fynd har för hur runseden på kontinenten och de brittiska öarna förhåller sig till varandra.

Mats G. Larsson. Vem ristade Kensingtonstenen?
I samband med utställningarna av och debatterna om Kensingtonstenen på Historiska museet och Hälsinglands museum kom det fram nytt material som belyser stenens tillkomst. I detta material finns det starka indikationer på att det var upphittaren Olof Öhman som ensam eller tillsammans med andra formulerade texten och högg in runorna på stenen. Dessa indikationer består dels av språkliga särdrag, dels av egenheter i runorna som ser ut att syfta direkt på Olof Öhman själv och hans bakgrund. Till detta kommer en tolkning av ett dolt meddelande i inskriften som jag delvis var inne på redan under debatten i Hudiksvall men för vilket jag först nu kan lägga fram ett förslag till fullständig läsning.

Magnus Källström, Riksantikvarieämbetet (Visby): Vs 27 och 28 samt Ög FornåsaRaä48. Från vikingatida brobyggande till medeltida skriftbruk. Detta är det femtionde kollokviet i serien Runrådet. Efter föredraget firar vi med en gemensam middag på William's, Övre Slottsgatan.

Schulte, Michael: The recently discovered Hogganvik-inscription with a particular focus on lexis: West Scandinavian–Shetlandic correspondences. Herschend, Frands: Järnålderns horn och hornbärare/blåsare. Williams, Henrik: Flemløse 2 (DR 193). Källström, Magnus: När ristades runstenen från Roes (G 40)? Jacobsson-Schulstad, Stefan: G 136 [ualtika] og G 216 ormiga. Kitzler, Laila: En undersökning om relationen mellan runstenar och gravhällar (Eskilstunakistor) i Västergötland. Bianchi, Marco: asbiurn : ak at kuþlaf (Hs 12). Olesen, Rikke S.: tinbl:bein (DR EM85;471, SkL 25). Imer, Lisbeth: Sidste nyt fra Nationalmuseet. Läs mer

Frands Herschend, Uppsala universitet: Urnordiska runinskrifter är sällan bara skrift - exemplet Hogganvik. Med en inledning av James Knirk, Universitetet i Oslo.

Adam Hjortén: Exhibiting a controversial runestone: The Kensington phenomenon.

Staffan Fridell: Runorna som ristade tecken. Principer och praktik.

Fanny Larsson: Runbleck A, B, C och D. Ursprung, utveckling och fredlig samexistens.

Svante Fischer: Finsta i Skederid (U ATA3916/47).

Magnus Källström: Tunnerstadstenen på Visingsö (Sm NOR2001;25).

Helmer Gustavson & Jan Swantesson: De äldre runorna på Skramlestenen (Vr NOR1994;27) och på några stenfragment.

Nancy Wicker: Bracteates and runes.

Maja Bäckvall: U 359.

Michael Schulte: Neue Überlegungen zum Aufkommen des jüngeren Fuþarks. Ein Beitrag zur Schriftgeschichte "von unten".

Frands Herschend: Sö 130.

Irene García Losquiño: Traces of West Germanic in the older runic inscriptions.

Svante Fischer: Hagia Sofia och Pireuslejonet. Runinskrifter från Konstantinopel.

Anders Hultgård: Ek erilaz-inskrifterna och deras religionshistoriska sammanhang.

Magnus Källström: Lönnrunorna i Långgränd. En runinskrift och en ordlek från medeltidens Sigtuna.

Frands Herschend: Att vända och vrida på Forsaringen.

Henrik Williams: Ög 47 isikl och U 1039 mesku giristr – ett vanligt namn resp. en from bön?

Thorgunn Snædal & Helmer Gustavson: Gotlands runinskrifter 3. Problem och publicering.

Jan Owe: En ny version av Samnordisk runtextdatabas. Marco Bianchi: U 922: språkligt eller grafiskt kaos? Svante Fischer: Nya studier kring folkvandringstida och merovingertida runinskrifter. Magnus Källström: Binamnet Rauðumskialdi på DR 202. K. Jonas Nordby: Didaktiske runer. Per Stille: U ATA5733/59 i Skånela. En tolkning och en attribution. Michael Schulte: Early Runic “metrical” inscriptions–how metrical are they? Henrik Williams: Runkrysset på Väringestenen (Sö 133). Personnamnet och det andra ordet.

Fanny Larsson: Runbleck och runhängen.

Magnus Källström: Västmanländska runproblem. Vad betyder ordet þon på Hassmyrastenen (Vs 24) och vem har egentligen ristat L. Kyringestenen (Vs 15)?

Svante Fischer: Dateringen av Möjbrostenen.

Magnus Källström: Fastr och fostri - Några tolkningsproblem på Såstahällen (U 163).

Mikael Åkerlund: Personnamnen på Bergastenen (M 3) och stora Attmarstenen (M 5).

Jan Owe: Runstenen från Näle Mellangård i Vallentuna socken, ett arkivaliskt nyfynd.

Marco Bianchi: Sejdade Tor i Sörmland? Ett bidrag till läsningen och tolkningen av runkrysset på Korpbrostenen (Sö 140).

Henrik Williams: Har runstenen vid Stora Mellösa kyrka (Nä 12) ristats av en "icke [...] särskilt framstående runmästare"?

Michael Schulte: Oral traces in runic epigraphy: with a glance at the Rök inscription.

Linn Lager: Fåglar, båtar och drakar -­ figurativa motiv på de senvikingatida runstenarna.

Magnus Källström: Vad betyder ordet sik(þ) på Forsaringen (Hs 7)?

Annika Larsson: Dopstenar.

Marco Bianchi: Att stava med och utan stavar – växling mellan långkvistrunor och andra skriftsystem på runstenar i Rönö. Svante Fischer: Kontextuell skriftkultur i Rönö under folkvandringstid och vendeltid. Magnus Källström: Böneformeln på Grindastenen Sö 165 i Spelviks socken – Krist unni á "Kristus älskade han alltid" eller pl. gen. kristinna? Annika Larsson, Daniel Löwenborg och Alex Sanmark: Tidig kristen tro i Rönö härad. Michael Lerche: "Vid solstrålarnas fördelaktiga brytning". Fra Rönö (Sö 121) til Ravnkilde (DR 134). Jan Owe: De stavlösa runorna på Sö 137. Henrik Williams: Är Väringestenen (Sö 133) Queer eller bara "ingen riktig runsten"?

Henrik Williams: yuia (Ög 91), suna s-n (Sö 272), ...ulfas (U 865) och althrn (U 1022).

Gemensamma tolkningsförsök av DR 37 skarni och Sm 93 rufRa.

Henrik Williams: U 1057 sen: Sten eller Sven?

Magnus Källström: Några problem kring ristaren Kjule.

Marco Bianchi: U 1066 och U 1067.

Henrik Williams: Runristarnamnet þul(i)R och inskriften på Sö 82.

Mathias Strandberg: U-omljud i runöstnordiska steninskrifter (i bl.a. faþr)

Magnus Källström: Sö 11 haiR : at : marhu 'Ger efter Marja' eller 'här till minnesmärke' och Ög 66 i it : in ik : anti 'till ätten, men jag fulländade den'?

Gemensamma tolkningsförsök av Sm 55 kuþkurR.

Henrik Williams: Den misskända Salmungestenen (U 519).

Patrik Larsson: usi (U 389).

Jan Owe: Öl 3 [...-----s--unilu...], Öl 12 [aynt--s], Öl 15 [iliuri] , Öl 25 [ioruik] r.

Svante Fischer: Aigil, Ailrun och Aodlind Tre merovingertida personnamn från gravfältet i Pforzen.

Patrik Larsson: hurnburA (gen., DR 250) och fili (U 674).

Magnus Källström: Binamn knutna till runristare.

Henrik Williams: U 720 kigumantr och iab (ack.).