Torsdag den 19 februari  kl. 16.15-18.00 äger runråd 134 rum, med Magnus Källström: Yttergärdestenen U 345† – ett förlorat och bortglömt stycke runsvensk poesi. Lokal är som vanligt Widmarkrummet (16-2041) men runrådet kan också följas på zoom via länken https://uu-se.zoom.us/j/66402126410. Magnus sammanfattar sin presentation så här:

I november 1872 publicerade Richard Dybeck i sin tidskrift Runa en tidigare okänd runsten, som året innan hade påträffats vid Yttergärde i Orkesta socken. Stenen hade ett mycket ovanligt utseende och inskriften verkade delvis vara avfattad på vers. Tidens auktoriteter som George Stephens och Carl Säve engagerade sig genast i tolkningen av inskriften och den blev också inkluderad i Erik Brates Runverser (1887–91), där det dock var Sophus Bugge som ensam stod för tolkningsförslagen.

Dybecks teckning är den enda avbildning som existerar och när Brate besökte fyndplatsen 1904 var stenen försvunnen. Senare efterforskningar har varit resultatlösa. Också diskussionen om tolkningen tycks tidigt ha avstannat. I artikeln i Upplands runinskrifter, där det aktuella häftet utkom 1943, lämnas de föregivet versifierade delarna utan tolkning och närmare kommentar. Inskriften har inte heller inkluderats i senare antologier om runpoesi som exempelvis Hans-Peter Naumann (2018) eller Edith Marolds kommande volym i serien Skaldic Poetry of the Scandinavian Middle Ages.

Jag har nyligen berört denna sten i en kort festskriftsartikel, men vill fördjupa resonemangen om både tolkningen av denna märkliga inskrift och stenens kulturhistoriska sammanhang.