”Över 140 tecken?” kunde man nyligen läsa på Twitter. Tweeten ackompanjerades av en bild på runstenen U 87 från Skälby i Järfälla socken och fick snabbt ganska stor spridning.

Intuitivt ligger en jämförelse mellan Twitter och runstenar ganska nära till hands. På både Twitter och runstenar begränsas nämligen textens längd av mediets utformning: 140 tecken i det förra fallet, och stenens yta i det senare. I båda texttraditionerna har man därför utvecklat specifika sätt att komprimera sina meddelanden på. Men finns det mer än meddelandenas längd som förenar Twitter och runstenar? Och vilka nya insikter beträffande runstenstexterna som social praktik kan i så fall vinnas ur en jämförelse av de bägge texttyperna?

På mitt seminarium gör jag ett försök att diskutera senvikingatida runstenskommunikation i ljuset av det moderna sociala mediet Twitter. Inledningsvis diskuteras runstenars kommunikativa potential med särskilt fokus på layout, ornamentik och bruket av olika skriftsystem. Utifrån resultaten av denna genomgång kommer sedan andra delen att ägnas frågan om runstenar kan betraktas som ett socialt medium. Slutligen görs själva jämförelsen mellan de bägge texttraditionerna. Av speciellt intresse är Twitters hashtaggar och de kommunikativa resurser på runstenar som kan förknippas med individers sociala positionering.