Kära kolleger,

Vi har sorgliga nyheter. Professor Rune Palm har avlidit. Han drabbades av vad som kan ha varit en hjärtattack i samband med Bob Dylan-konserten på kvällen den 12 oktober 2013.

Rune var under lång tid verksam vid Institutionen för nordiska språk (nu Institutionen för Svenska och flerspråkighet) vid Stockholms universitet och sedan 1990-talet den främste förkämpen för den språkhistoriska inriktningen vid institutionen.

Han disputerade 1992 på avhandlingen Runor och regionalitet. Studier av variation i de nordiska minnesinskrifterna, men är också känd för boken Sandstone runestones. The use of sandstone for erected runestones (1996), som han skrev tillsammans med geologen Stefan E. Hagenfeldt. De klargjorde där sambandet mellan runstenar av sandsten och tidiga kyrkor. Till Runes mindre kända, men mycket värdefulla, runologiska insatser hör artikeln Ráði drengr þaR rýnn sé. Några tankar om ”runacy”, som publicerades 2001 (pdf). Han var medredaktör till boken Den medeltida skriftkulturen i Sverige. Genrer och texter (2010), där han också bidrog med ett par kapitel.

Rune var en engagerad och inspirerande lärare i bl.a. runologi, fornisländska, fornsvenska, paleografi och språkhistoria. Hans årliga utflykt till Täby och Vallentunas runstenar i samband med kursen Vikingatidens och medeltidens texter var mycket uppskattad, och genomfördes alltid oavsett väderlek. Med sin bok Vikingarnas språk (2004) gjorde han sig känd för en större publik och lockade många att börja studera nordiska språk.

Rune handledde ett stort antal uppsatser inom skilda delar av nordistiken på C- och D-nivå och han var huvudhandledare och biträdande handledare på doktorandnivå.

Trots dålig hälsa fortsatte han att undervisa och höll så sent som i våras en välbesökt och mycket uppskattad kurs i gotiska, ett av hans paradämnen.

Vi kommer att sakna dig, Rune.

Sonia Steblin-Kamenskaya och Magnus Källström