Föredraget presenterar ett nytt tolkningsförslag av nekrologen på Ög 83. Förslaget ansluter till Alexandra Petrulevich tolkning av ortnamnet, men är delvis oberoende av det så länge som ualu kan förutsättas innehålla ett ortnamn.

Inskriften på Ög 83 lyder · þura · sati · stin · þasi · aftiʀ · suin · sun · sin · ʀs · uʀstr · o · ualu · Þōra satti stæin þannsi æftiʀ Svæin, sun sinn, es vestr ā ualu. Elias Wessén översätter detta: ’Tora satte denna sten efter Sven, sin son. Han (var) västerut på Valö(?).’ Wessén har attribuerat ristningen till Torkel. På två andra närbelägna runstenar som har signerats av resp. attribuerats till Torkel finns liknande nekrologer. Ög 81 inleds med þukir · resþi · stin · þansi · eftiʀ · asur · sen · muþur·bruþur · sin · iaʀ · eataþis · austr · i · krikum · Þōrgærðr(?) ræisþi stæin þannsi æftiʀ Assur Sæin, mōðurbrōður sinn, eʀ ændaðis austr í Grikkium.  Wessén: ’Torgärd(?) reste denna sten efter Assur, sin morbroder, som dog österut i Grekland.’ Ög 82 lyder : þurkil ṛị– —- þ̣ạsị ịftiR · uint · tusta · sun · iaʀ · ati · hug|bu :  Þōrkell ræi[st](?) … þannsi æftiR Øyvind, Tosta sun, eR ātti Haugbȳ. Wessén: ’Torkel reste denna sten efter Övind, Tostes son, som ägde Högby.’

Runologerna har genomgående räknat med att runföljden ʀs i Ög 83 skall tolkas som relativpartikeln es och att ett ord för ’var’, ’föll’ eller dylikt saknas. Själv vill jag diskutera möjligheten av att förstå ordet som es (3 pers. sing. av vesa/veʀa ’vara’), här i en betydelse ’förbli(va), vara kvar’.