Att läsa runor på mindre lösföremål av metall är ofta förenat med specifika svårigheter och hinder. Därför kräver det också andra metoder än dem som används vid läsning av runinskrifter på t.ex. sten. För det första är runorna på metallföremål som regel mycket små och inte så sällan skadade av korrosion. Inskriftens yta kan ibland innehålla repor eller streck som inte hör till själva inskriften men som kan likna avsiktligt ristade linjer. Det kan vidare finnas runor på andra av föremålets ytor, stundom till och med på samtliga, så att det är svårt att veta var man ska börja och var man ska sluta läsa. För det andra kan läsaren sällan ha någon förväntan om vad inskriften ska innehålla, vare sig det gäller runformer, språk eller inskriftens eventuella genre (i detta skiljer de sig från t.ex. runstenar) Sådana inskrifter kräver vidare ett binokulärt mikroskop med goda möjligheter till belysning från olika vinklar. Läsningen kräver också mycket tid.

Det nyfunna kopparbrynet från Rjurikovo Gorodišče (funnet hösten 2011) förser oss med utmärkta exempel på dessa och många andra problem. Föremålet är ovanligt: vi känner inte till några andra dekorativa metallbrynen från vikingatiden, men väl några skifferbrynen med runinskrifter. Kopparbrynet är ett mycket litet föremål: dess längd är 26 mm, bredden på två av dess fyra sidor är 3,3–4,5 mm, de bägge övriga sidornas bredd är 4,4–7,3 mm. Det innehåller runor på alla dessa fyra sidor. På en av dem kan de flesta runorna läsas utan större problem och kan definieras som kortkvistrunor, medan det på de tre andra sidorna är mycket svårare att läsa några tecken. Det förefaller därför viktigt att diskutera dessa och andra svårigheter med läsningen, liksom hur man dokumenterar läsningen för att sedan låta andra forskare tolka inskriften.