Omkring 900 vikingatida rungraffiti på mynt beaktas mycket sällan i runologi, trots att de kan sprida ljus över runinskrifter som inte hade analogier. 1. Runinskriften på Værløse-spännet (Sj 21, 200-220 AD) alugod har åtta olika tolkningar. Men frånvaron av analogier gör dem alla föga troliga. Rungraffiti på mynt tillåter oss att föreslå en tolkning av inskriften som två formelord alu och god, ”gudar eller gud”. Det finns 227 rungraffiti på mynt med gud i äldre runor, 840 med kuþ i yngre runor och åtta runinskrifter med blandade runformer. Att med gud menas hedniska gudar eller en hednisk gud är klart. Inskrifterna gud/kuþ kombineras ofta med hakkorset, torshammaren eller med inskriften þur.  Det är lockande att förknippa ordet god, som kombineras med ett hakkors på Værløse-spännet, med Tor, jfr. hakkorsets isländska namn þórshamar. Men även om det inte är så, är interpretationen av runinskriften alugod Værløse-spännet som två formellord alu och god ”gudar, gud” uppenbar. 2. Runinskriften på Vedslet-amuletstenen (Mjy 100) från medeltiden þkmrhli/iklmrþh A-hþa förblir utan tolkning. De första tre runorna i Vedslet-inskriften liknar de första tre runorna i Görlevformeln (Sj 46, 800-850), där tre rimmande ord, þistill, mistill och kistill, är framställda på ett egendomligt sätt: þmkiiissstttiiilll. Liknande formler med ett utvidgat antal uddljudsrunor finns på Ledbergstenen, i runinskriften i Borglumkyrkan, på en runstav från Bergen och i fornisländska handskrifter av Bosasaga. I alla dessa runinskrifter fortsätter uddljudsrunorna med -istil. Man kan anta att formeln inte bara kunde användas i fullständig form med –istil, utan också i en förkortad form utan -istil. Analogin till Vedslet-inskriften bildar en rungraffito på ett mynt från Klukowiczi (Polen, slutet av 700-talet) þmkr – en runföljd som fullständigt motsvarar runföljden i början av Vedslet-inskriften. I båda fallen kan man tolka þmkr som uddljudsrunor i þ(istil) m(istil) k(istil) r(istil), ”tistel”, ”mistel”, ”en liten kista”, ”ristel” (ett instrument för att rista runor). Resten av den första raden i Vedsletinskriften (hli) kan då tolkas som ett ord som motsvarar fisl. hlé, fda., fsv ”skydd“.