Min presentation gäller bildinnehållet på U 448, Harg i Odensala socken, Uppland, som består av en påfågel och en ryttare. Inskriften är en ren minnestext och har inte något explicit kristet element. Stenen har heller inte något kors. Jag kommer att behandla både fågeln och ryttarfiguren och jämföra med andra avbildningar, såväl på runstenar som i andra sammanhang. Fågelfiguren uppfattar jag som en tydlig påfågel, en välkänd kristen symbol för odödlighet. Ursprungligen var det en indisk solsymbol, som kom att spridas till Medelhavsvärlden och dess religioner, för att sedan tas upp i den tidiga kristendomen som sinnebilden för odödlighet. Den förekommer ofta på väggmålningar i katakomber, på mosaiker i kyrkor och på tidigkristna sarkofager, gärna antitetiskt motställda och i kombination med livsträdet. Andra fågeltyper som uppträder på runstenar skulle kunna tolkas som örnar, falkar och tuppar, och vad kan de i så fall betyda?

Ryttarfigurerna behandlas märkligt nog inte av Siegmund Oehrl  i hans Vierbeinerdarstellungen auf Schwedischen Runensteine och kan därför vara väl värda att sammanställa och begrunda. Den skotske arkeologen Martin Goldberg har föreslagit att ryttarfigurer på piktiska oghamstenar symboliserar Adventusmotivet, dvs Kristi återkomst. I det sammanhanget finner jag det intressant att NF 1972 Uppsala Domkyrka med texten vita våder har en ryttarfigur. Finns det fler fall av kopplingar mellan ryttarfigurer och kristet innehåll i inskriften?