I Övre Dalarna – i Mora och Älvdalens socknar – användes från slutet av 1500-talet och framåt en särskild variant av runor, de så kallade dalrunorna. Hur detta runalfabet har uppkommit är ännu inte avgjort. Traditionellt har man uppfattat dem som en vidareutveckling av de medeltida runorna, men det har också föreslagits att det kan röra sig om ett nyskapat runalfabet.

Frågan om dalrunornas ursprung aktualiserades i våras då den runristade minnesstenen G 171 återfanns under golvet till Hejde kyrka på Gotland. I denna intressanta inskrift, som berättar om en brand som drabbade kyrkan under påsklördagen 1492, förekommer en h-runa med en egenartad snöflingeliknande form. Denna variant av h-runan är under medeltiden endast är känd från ett fåtal runinskrifter på Gotland, men dyker under efterreformatorisk tid upp på så skilda ställen som Norge, Island och – bland dalrunorna i Övre Dalarna. Detta väcker tankar om det kan finnas ett samband mellan den sena runtraditionen på Gotland och dalrunornas framträdande i slutet av 1500-talet.

Kanske är det till och med så att kyrkbranden i Hejde har spelat en avgörande roll för förmedlingen av runkunskapen under nyare tid, hur konstigt det än kan låta.

Den återfunna minnesstenen G 171. Foto: Magnus Källström.